Kroppshåla filariasis

Filariasis is a parasitic disease caused by thread-like filarial nematoder (roundworms) in the family Filarioidea (also known as 'filariae'). Of the hundreds of described filarial parasites, only 8 species cause natural infections in humans (see separate articles Lymfatisk Filariasis och Kutan filariasis).

Body cavity filariasis is caused by the worms Mansonella perstans, Mansonella streptocerca och Mansonella ozzardi, och kallas ofta för mansonellos.¹

Livscykler^{2 3}

• Infektiva larver överförs av infekterade leddjur under en blodmåltid. Larverna migrerar till den lämpliga platsen i värdens kropp, där de utvecklas till vuxna som producerar mikrofilarier.

• The adult worms of M. ozzardi live in the abdominal cavity of the human host, living within the mesenteries, peritoneum and in the subcutaneous tissue. The adult worm can live for several years.

• M. perstans adult worms live in body cavities, most often the peritoneal cavity or pleural cavity and, less frequently, in the pericardium .

• The female worms produce microfilariae which circulate in the blood. The microfilariae infect biting arthropods (midges for M. perstans and both midges and blackflies for M. ozzardi).

• Inuti leddjuret utvecklas mikrofilarierna inom 1 till 2 veckor till infektiösa filariforma (tredje stadiet) larver. Under en efterföljande blodmåltid av insekten infekterar larverna den vertebrata värden.

• Larverna migrerar sedan till den lämpliga platsen i värdens kropp, där de utvecklas till vuxna.

Epidemiologi⁴

Bland de kända mänskliga filariainfektionerna är mansonellos förmodligen den vanligaste filariasis i subsahariska Afrika samt i den norra delen av Amazonas regnskog.

It has been estimated that 114 million people may be infected and as many as 581 million people in 33 countries are at risk for M. perstans infection in Africa alone.

It is one of the most common human helminthiases in endemic areas, and it is more prevalent and more neglected than other filarial diseases such as lymfatisk filariasis, onchocerciasis och loiasis. I endemiska områden ökar sannolikheten för infektion med åldern, med en prevalens som når 100% i högendemiska områden.

Presentation¹

Mansonellosinfektioner anses ha låg patogenicitet och vara nästan alltid asymptomatiska, men orsakar ibland klåda, ledvärk, förstorade lymfkörtlar och vaga bukbesvär.

Utredningar¹

• Identifiering av mikrofilarier i perifert blod eller hud genom mikroskopisk undersökning är den mest praktiska diagnostiska metoden.

• Examination of blood samples will allow identification of microfilariae of M. perstans och M. ozzardi. En tjock utstrykning, färgad med Giemsa eller hematoxylin och eosin används ofta.

• Antigendetektion med hjälp av en immunanalys för cirkulerande filarialantigener är användbar eftersom mikrofilaremi kan vara låg och varierande.

• Antikroppsdetektion har begränsat värde. Betydande antigen korsreaktivitet finns mellan filaria och andra helminter, och ett positivt serologiskt test skiljer inte mellan tidigare och nuvarande infektion.

Ledning¹

• The combination therapy of diethylcarbamazine plus mebendazole for M. perstans microfilaremia is presently one of the most widely used, but the use of ivermectin has also been proven to be very effective against microfilariae.

• Doxycycline has shown excellent efficacy and safety when used as an antimicrobial against endosymbiotic Wolbachia bacteria harboured by some strains of M. perstans och M. ozzardi.

• Diethylcarbamazine and ivermectin have been used effectively to treat M. streptocerca Infektion.

Förebyggande⁵

• Prevention of insektsbett by wearing long-sleeved shirts, not wearing short trousers and the use of insect repellents.

• Omfattande användning av insektsmedel på specifika avelsplatser har använts.

• The ivermectin and mebendazole-based mass drug administration treatment regimens (iMDA and mMDA) deployed by the WHO's Elimination of Neglected Tropical Diseases (ESPEN) programme and its forerunners have likely impacted significantly on the mansonellosis disease burden, principally by reducing the transmission of M. streptocerca in Africa.

• The plan of using iMDA to control malaria could also affect M. ozzardi parasite prevalence and transmission in Latin America in the future.

• En potentiellt mycket större sjukdomsbörda från mansonellos kan sannolikt komma från kortvariga botande anti-Wolbachia-behandlingar, som för närvarande utvecklas för behandling av onchocerciasis och lymfatisk filariasis.