Hoppa till huvudinnehåll

Invagination och volvulus hos barn

Invagination och volvulus är två olika tillstånd som orsakar ett stopp i tarmen (tarmobstruktion). Stoppet ger liknande symtom, men orsakerna och behandlingarna skiljer sig åt. Båda tillstånden kan förekomma i alla åldrar, men den här informationen handlar endast om dessa tillstånd hos barn.

Överblick

  • Invagination innebär att en del av tarmen glider in i nästa, ungefär som ett teleskop.

  • Det är en vanlig orsak till tarmstopp hos barn under tre år.

  • Symtomen omfattar magont, trötthet, kräkningar och blod i avföringen.

  • Det behöver behandlas omedelbart för att förhindra permanenta skador på tarmen.

  • Behandlingen omfattar ofta ett luftlavemang eller en operation.

Vad är tarminvagination?

Invagination är ett tillstånd där en del av tarmen (tunntarmen/tarmen) dras in i nästa del av tarmen. Det beskrivs ibland som att tarmen ”skjuts ihop som ett teleskop” – tänk dig ett teleskop där en del glider in i delen intill.

Detta leder till att det inte längre finns någon öppen passage och att tarmen blir blockerad. Blodflödet till den delen av tarmen blockeras också. Detta kräver akut behandling.

Hur vanligt är tarminvagination?

Invagination är vanligare hos barn än hos vuxna. Hos barn är det den vanligaste orsaken till tarmstopp (obstruktion) hos barn under 3 år. Det förekommer oftast hos spädbarn under 1 år och drabbar fler pojkar än flickor.

Vilka är symtomen på invagination?

Vanliga symtom på invagination är:

  • Magont (det brukar komma i kramper som varar i några minuter och återkommer var 10–20:e minut).

  • Trötthet.

  • Irritabilitet.

  • Becoming floppy.

  • Kräkningar (kräkning). Kräkningen kan vara grön till färgen och kan bero på uttorkning.

  • Blod och/eller en klibbig vätska (slem) i avföringen. Detta kallas för ”rödvinbärsgeléliknande avföring”, eftersom blandningen av blod och slem sägs likna röda vinbär.

  • Hög temperatur (feber).

Tecken på uttorkning

Tecken på uttorkning är att barnet är trött och slappt, har färre våta blöjor än vanligt och att den mjuka punkten på hjässan (fontanellen) är mer insjunken. Barnet kan få hög feber.

Vad orsakar invagination?

Usually there is no obvious reason for intussusception to occur, and the cause is unknown. It is thought that in some cases it may happen following an infection with a virus. One such virus is the rotavirus.

There is a tiny chance that the rotavirusvaccinationen may make intussusception more likely, but it seems to be in the region of 2 extra cases of intussusception in every 100,000 children vaccinated. To put this into context, without vaccination around 120 children per 100,000 will suffer from tarminvagination each year. The first dose of rotavirus vaccination should be given below the age of 15 weeks, and the second dose no sooner than four weeks after the first - these precautions reduce the risk of intussusception as an adverse reaction. It should not be given to infants with a history of intussusception or an abnormality (malformation) of the bowel which makes tarminvagination more likely.

Samtidigt förebygger vaccinationen många fall av rotavirusinfektion och räddar många liv. Om rotavirus kan orsaka tarminvagination kan vaccinet till och med förebygga fler fall än det orsakar, men detta har inte visats i studier. Forskning pågår inom området.

Occasionally there is another abnormality already existing in the guts which makes intussusception more likely. Possible causes include pockets (diverticulae) or lumps (polyps or tumours) in the intestines, and conditions such as cystisk fibros eller Henoch-Schönlein purpura (HSP).

Hur diagnostiseras invagination?

The doctor will examine your baby or child and feel their tummy. If intussusception is suspected, you will be sent into hospital for further tests. Various tests might be done, but the most common would be blood tests, en ultraljudsundersökning and/or a tummy röntgen.

Vilken behandling ges vid invagination?

Det är viktigt att invagination behandlas skyndsamt innan tarmarna får bestående skador och innan barnet blir alltför sjukt.

Behandlingar för invagination omfattar:

Dropp

Barnet kommer troligen att behöva få vätska via dropp (intravenös vätska eller IV-vätska) och en slang genom näsan ner i magsäcken (en nasogastrisk sond eller NG-sond) för att suga ut maginnehållet medan tarmen är blockerad.

Lavemang

Den vanligaste första behandlingen är en procedur som kallas luftlavemang. Luft pumpas genom en slang som förs in i barnets ändtarm, vilket öppnar upp tarmen igen. Ultraljud eller röntgenbilder tas samtidigt för att följa förloppet, så att läkarna kan se om behandlingen fungerar.

Kirurgi

Om den här behandlingen inte fungerar kan en operation behövas. Den innebär narkos och ett litet titthålssnitt i magen (en laparoskopi). Detta kan också behövas om tillståndet har blivit mycket allvarligt – till exempel om tarmen har brustit (perforerats). I så fall kan det behövas ett större snitt för att öppna buken (en laparotomi), och en del av tarmen kan behöva tas bort.

Annan behandling

Studies are ongoing to establish the best way to treat intussusception. These include trying treatment with a steroid medicine called dexametason which may help lessen the chance of the condition recurring, although it is uncertain how effective this is.

Vad är utsikterna?

Om invagination diagnostiseras tidigt är prognosen mycket god. De allra flesta barn återhämtar sig helt utan komplikationer. Prognosen är sämre om barnet inte behandlas förrän tillståndet har blivit allvarligt och mer långvariga tarmskador har uppstått.

Efter behandlingen kan invaginationen komma tillbaka (återkomma) – det händer hos cirka 5 av 100 behandlade barn, och antalet minskar till 3 om tillståndet behandlas kirurgiskt.

Ibland, särskilt om det inte upptäcks i ett tidigt skede, kan komplikationer uppstå. Möjliga komplikationer är:

  • Tarmen brister (perforation), vilket gör att tarminnehåll läcker ut i bukhålan och orsakar en allvarlig inflammation (peritonit).

  • En del av tarmen dör när blodtillförseln stryps. Den delen av tarmen måste avlägsnas genom en operation.

  • Blödning i tarmen.

  • Infection leading on to sepsis.

Lyckligtvis upptäcks de flesta fall av invagination tillräckligt tidigt för att behandling ska kunna förhindra dessa problem.

What is volvulus?

Volvulus orsakar också ett tarmhinder (obstruktion), men skiljer sig från invagination genom att tarmen vrider sig runt sig själv i stället för att en del av tarmen glider in i en annan. En tarmslynga snor sig runt en annan del av tarmen tillsammans med vävnaden som omger den (tarmkäxet).

Vridningen orsakar ett stopp så att tarminnehållet inte längre kan passera. Den kan också strypa blodtillförseln till den delen av tarmen, vilket kan leda till att tarmavsnittet dör om det inte behandlas snabbt.

Vad orsakar volvulus?

Det finns flera olika typer av volvulus med olika orsaker. Det beror på vilken del av tarmen som har vridit sig.

Orsaker till volvulus hos barn

Hos barn uppstår den vanligaste typen av volvulus i mitten av tarmen och beror oftast på att barnet fötts med en något felplacerad tarm (malrotation).

Orsaker till volvulus hos vuxna

Hos vuxna är den vanligaste typen av volvulus belägen längre ned i tarmen, i sigmoideum – en så kallad sigmoideumvolvulus. Denna typ är mycket ovanlig hos barn. Volvulus kan uppstå i nästan vilken del av tarmen som helst och beror vanligtvis på ett underliggande problem eller en avvikelse i den delen av tarmen.

Malrotation förekommer ganska ofta (cirka 1 av 500 födslar), men leder i de flesta fall inte till volvulus. På grund av hur en del av tarmen har utvecklats ligger den i ett läge där den lättare kan vrida sig och snurra runt sig själv. Den här typen av volvulus förekommer oftast hos mycket små spädbarn, vanligtvis under den första levnadsmånaden.

Vilka är symtomen på volvulus?

Symtomen varierar något beroende på var tarmen är vriden, men i allmänhet liknar de symtomen vid ett stopp (obstruktion). Möjliga symtom är:

  • Magont (som får barnet att gråta och dra upp knäna mot magen).

  • Kräks upp en grön vätska.

  • Avföringen kommer inte alls eller bara i mycket liten mängd.

  • Att snabbt bli sjuk och bli slapp.

  • A more gradual and less severe illness with recurring tummy pains, förstoppning, blod i avföringen och dålig aptit.

Diagnostisering av volvulus

If volvulus is suspected, your child would be sent to hospital. Röntgen of the tummy are usually helpful in making the diagnosis. Often a substance which shows up on X-ray, called contrast medium, may be used.

A series of X-rays may be used, following the progress of the contrast through the guts to see where it gets stuck. Ultrasound scans may also be useful. Blodprov are also usually needed to check for the effect of the blockage on the other body systems.

Vilken behandling ges vid volvulus?

En operation som kallas Ladds operation är den vanliga behandlingen. Den måste utföras skyndsamt innan tarmen kan få bestående skador. Under operationen vrids tarmen tillbaka och placeras så att det är osannolikt att den vrider sig igen. Eventuella strama band som bildats runt tarmarna skärs av.

Often the appendix is removed too, as a person with malrotation may have their appendix in an unusual position which might mean a case of appendicit kan komma att missas i framtiden.

The operation involves a narkos and open or keyhole surgery in the tummy area. After the operation, the child will have fluids, nutrition and painkillers through a vein (intravenously) for a few days while the gut heals.

Vad är utsikterna?

Prognosen beror på hur snabbt tillståndet diagnostiseras och behandlas. Om behandlingen sätts in sent kan komplikationer uppstå, till exempel:

  • En del av tarmen kan dö om blodtillförseln stryps, och den delen av tarmen kan behöva tas bort. I vissa fall går det inte att koppla ihop tarmändarna igen. Då sys den öppna övre änden av tarmen fast så att den mynnar ut på magen. Avföringen töms då i en påse på bukväggen. Detta kallas stomi. Det kan senare bli möjligt att koppla ihop tarmändarna igen vid en ny operation.

  • Delar av tarmen som har dött eller utsätts för tryck från blockeringen kan brista (perforeras). Tarminnehåll som läcker ut i bukhålan kan orsaka en inflammation som kallas peritonit.

  • Infection leading to sepsis.

  • Ärrbildning inne i kroppen efter operationen (sammanväxningar) kan orsaka ytterligare tarmstopp i framtiden.

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan invagination och volvulus?

Även om både invagination och volvulus orsakar tarmstopp uppstår invagination när en del av tarmen glider in i nästa, ungefär som ett teleskop. Volvulus uppstår däremot när tarmen vrider sig runt sig själv, vilket kan strypa blodtillförseln.

Finns det några långsiktiga konsekvenser om invagination behandlas sent?

Ja, om invagination inte behandlas snabbt kan det uppstå allvarliga komplikationer. Dessa omfattar att tarmen brister (perforation), att delar av tarmen dör på grund av bristande blodtillförsel, blödning i tarmen eller en allvarlig infektion som kallas sepsis. Alla dessa tillstånd kräver akut medicinsk behandling och kan leda till ett sämre utfall.

Vad är egentligen en avföring som liknar ”rödvinbärsgelé”, och varför uppstår den vid invagination?

En avföring som liknar ”rödvinbärsgelé” är en särskild typ av avföring som innehåller en blandning av blod och seg vätska (slem), vilket gör att den liknar rödvinbärsgelé. Detta förekommer vid invagination, eftersom tarmen skjuts in i sig själv och kan skada tarmslemhinnan, vilket leder till blödning och ökad slemproduktion.

Vad är en Ladds operation och när utförs den?

Ladds operation är standardbehandlingen vid volvulus. Den innebär att tarmen vrids tillbaka och placeras om för att förhindra att den vrider sig igen. Eventuella strama band runt tarmarna skärs av, och ofta avlägsnas blindtarmsbihanget under samma operation om malrotation föreligger, för att undvika eventuell framtida diagnostisk förvirring.

Kan invagination återkomma efter behandling?

Ja, invagination kan återkomma efter behandling. Det händer hos cirka 5 av 100 behandlade barn. Återfallsrisken kan minska till omkring 3 av 100 om tillståndet behandlades kirurgiskt från början.

Vidare läsning och referenser

Artikelhistorik

Informationen på denna sida är skriven och granskad av kvalificerade kliniker.

Delta i konversationen

Dela dina tankar eller erfarenheter med andra i vår patientgemenskaper.

Relaterade diskussioner

Visa fler diskussioner
Ansvarsfriskrivning: The views expressed in the community do not represent medical advice. For any health concerns, consult your GP or healthcare provider.

Onlineapotek, behandlingar och hälsotjänster

Enkel tillgång till pålitliga behandlingar och hälsotjänster online.

Common conditions

Get help with common conditions through the NHS, without a GP appointment.

Book your free Pharmacy First appointment

Anmäl dig till Patientens nyhetsbrev

Din veckovisa dos av tydliga, pålitliga hälsoråd - skrivna för att hjälpa dig känna dig informerad, självsäker och i kontroll.

Vänligen ange en giltig e-postadress

Genom att prenumerera accepterar du våra Sekretesspolicy. Du kan avsluta prenumerationen när som helst. Vi säljer aldrig dina uppgifter.